fredag 5 februari 2010

Att förlora något, hur känns det egentligen, visst det är ju olika beroende på personen. Men det mesta brukar ha en utgångspunkt, där det mesta reagerar på samma sätt. Den tanken har varit i mitt huvud ett tag nu, Då en kär vän till mig dog nyligen Denna tragiska olycka bringade mig mycket sorg, men det är väl ganska självklart. Däremot, hade det varit värre om jag förlorat en förälder, släkting? Kanske flickvännen? eller hade allt varit detsamma, hade jag känt samma iskalla och hårda klump i bröstet? Jag förmodar att bara jag kan svara på det själv.

Vilket fall som helst, livet går ju vidare, eller hur? Även om du förlorar ditt liv, ditt älskade, en person eller djur så lever du vidare. Vilket jag ser som att du ska minnas dem och vara glad för deras skull. Det är inte precis som jag skulle vilja försvinna från denna jord och veta att alla runt mig hade aldrig mått bra igen.

Däremot när vi är inne på det, vad tycker ni om döden? Något att frukta? något att älska?
Jag har hört så många olika kommentarer och versioner av just döden. Både hur det går till och hur det eller hon/han ser ut. Enligt mig så är döden en person (förmodligen man i detta sammanhang) som hämtar os när vi dör. Men däremot så är han trött, sliten och väldigt depressiv För i mina ögon så är han mot att hämta oss, han vet smärtan han tillger i sitt jobb.
Däremot så göra han bara sitt jobb han blivit satt på. Det är lite min insyn på honom.

och det var allt för nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar