måndag 15 februari 2010

Ensamhet? hur ensam är man egentligen och i vilka skalor finns det? Kan man vara ensam även om man har andra i närheten?

På senaste tiden så måste jag erkänna att det har varit ganska ensamt. Då vet jag också att i alla fall att en del står för mitt egna misstag. Vilket fall som helst.


Ensamhet brukar oftast komma med både positiva och negativa delar. beroende på hur du är till mods, som människa och tillfället. Jag säger förstås hur jag tror det är och vad jag själv har lärt mig efter mina erfarenheter. Om man är deprimerad och ledsen eller bara nere så brukar det ofta kännas som om ingen ser eller att de bara ignorera en. Däremot så vet jag att det kan vara ett sätt att hitta nya vägar och tänka djupare inom sig själv. Enligt mig själv så är jag nog en väldigt självständig person, men de som väl är runt mig eller med mig brukar säga annorlunda då jag ofta är glad och positiv runt dem. Men som sagt, nu på senaste tiden verkar det som om ingen riktigt ser mig och det är där jag vet att jag själv kommer in. Jag har börjat att dra mig undan mer och mer och det är väl just för att jag har ganska mycket att tänka på. speciellt nu. Mycket beror nog på min förlust på en kär vän eller de med fräsiga kommentarer nu de senaste veckan. Sen självklart att jag inte har kunnat tala med några få på senaste tiden har nog gjort mig ganska frustrerad ( klagar inte på er så ni vet ). Det som gör mig mig fundersam är väl just hur det helt plötsligt kan bli så tomt även fast du har miljoner runt dig. Känslan att vara ensam även fast du sitter vid ett matbord med 4 andra personer eller till och med ett klassrum med ungefär 29 till i.

Däremot är det ju jag som har valt det så jag är inte förvånad och det är ganska skönt att bara få vara med sig själv då och då, det måste jag medge. Men jag kommer nog aldrig riktigt förstå hur just ensamheten funkar eller vad man ska göra för att bota den.

Allt för nu

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar