Historier, vad folk skriver eller berättar, vad som har hänt om andra eller sig själv. Varför kan man bli tagen av det så enkelt. Varför blir man enkelt influerad av den andres ord? Jag vet inte hur det är för andra, men för mig har jag märkt att det ofta blir när jag talar om historier om mig själv, att de blir ganska deprimerande. Vilket inte är anledningen egentligen. Jag talar bara om saker som har hänt i mitt liv men jag får nästan alltid folk som tycker synd om mig vilket jag inte riktigt förstår. Det har hänt mig, klart det har men det är inget att se ledsen ner på mig. det hade lika gärna kunna varit någon annan. Däremot så kan jag ju inte säga att jag inte hade velat ha en annan historia som min bakgrund till varför jag är den jag är idag.
En berättelse om ett liv där man gjorde något, där man faktiskt hade en mening till att vara något eller någon.
''You are my stories
Unread stories
When I gazed at your eyes
I could see an unknown country
Stories with their doors opened
Stories that won’t ever close again''
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar