tionde mars 2010.
En av de här dagarna jag inte tror jag kommer glömma. Man vaknar och går till den trista tråkiga skolan som vanligt. efter matten så började dagen för mig egentligen. En ny väg framåt till en plats jag aldrig hade varit vid förut. Jag och min kära vän tog oss ut mot Hallstavik där vi blev hämtade av pappa Mike som satt i bilen och väntade på våra ankomst. Vi färdades vidare och djupare in i skogen tills sist så kom vi fram till ett hus där vi klev av och gick in. Jag tog mitt första steg in på okänd domän. Jag hade äntligen satt foten på den mark där Yami bodde.
Detta var däremot bara början. vi myste, såg film , åt och gjorde oss ordning. Mot halv sex så åkte vi igen. Denna gång mot Stockholm och jag och Yami's hjärtan började slå hårdare, våra andetag blev tungare och vi började känna kalasvettet rinna ner för pannan. krampaktigt höll vi varandras händer tills vi möttes av en den lysande texten på byggnaden. Fryshuset. Vi var framme vid vårat mål.
En lång kö av andra mänskliga varelser sträckte sig så långt ögat kunde nå. vi ställde oss i denna gigantiska skara med gaseller och rörde sakta oss framåt med dem. vi tar oss in tillslut och vi lämnar ytterkläderna och flyr in i svamlet av folk. det blir svart och trummor börjar slå, en ljusshow lyser upp bakom ett svart skynke. Det exploderar och det faller ner. Hjärtat stannar och rösten skriker, benen tar satt och gör ett språng uppåt och armarna följer efter.
Mina ögon och mun blev förstummade med uttrycket av lycka.
30 Seconds to mars stod på scenen framför mig..
Och det här var min stund.
Min tid att vara lycklig..
Allt för nu.
Detta var däremot bara början. vi myste, såg film , åt och gjorde oss ordning. Mot halv sex så åkte vi igen. Denna gång mot Stockholm och jag och Yami's hjärtan började slå hårdare, våra andetag blev tungare och vi började känna kalasvettet rinna ner för pannan. krampaktigt höll vi varandras händer tills vi möttes av en den lysande texten på byggnaden. Fryshuset. Vi var framme vid vårat mål.
En lång kö av andra mänskliga varelser sträckte sig så långt ögat kunde nå. vi ställde oss i denna gigantiska skara med gaseller och rörde sakta oss framåt med dem. vi tar oss in tillslut och vi lämnar ytterkläderna och flyr in i svamlet av folk. det blir svart och trummor börjar slå, en ljusshow lyser upp bakom ett svart skynke. Det exploderar och det faller ner. Hjärtat stannar och rösten skriker, benen tar satt och gör ett språng uppåt och armarna följer efter.
Mina ögon och mun blev förstummade med uttrycket av lycka.
30 Seconds to mars stod på scenen framför mig..
Och det här var min stund.
Min tid att vara lycklig..
Allt för nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar