lördag 6 november 2010

En fruktansvärd tystnad ligger belagd över livet,
Du vet,
Den som är en aning obehaglig.
Bara för att du känner dig lite för ensam.
Telefonen i höger hand,
Trådarna för upp emot mitt huvud,
Lurarna bildar ljud.
Tung musik,
Musik för själen.
Förmodligen därför det kallas ''soul techno''
I alla fall denna låt tillhörde det.

Lampor, bilar och träd flyger förbi,
I en ganska hög hastighet.
Jag skulle förmoda att det är emot hundra minst.
Vid en by märker jag bommarna åker ner för bilarna.
En undran varför,
Tills det en sekund senare slog,
Det var för oss.
Oss i tåget.

''Just give me something, I can't destroy''

Var den meningen djupare än tänkt?
Jag fastnade för den,
och grubblade i timmar.
För att komma på,
Att det var förmodligen något sånt jag önskade mig.
Inte matrealiserat då så klart,
Jag hade förmodligen mer en tanke för en känsla,
I form av du form.

Jag förmodar att ingen skulle förstå det jag ville säga,
Men ärligt talat,
Mina tankar börjar bli mer oförståeliga för varje dag.
Så det spelar ingen roll..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar