onsdag 10 november 2010

Jag ser ut över marken,
Den som glittrar lätt vid morgonens ljus.
Det är vackert och jag visste,
Jag har sett det här förut.
Men då hade jag en anledning vakna till det..

Jag försöker att stänga ut,
Mina sentimentala tankar och oförskämda sätt,
Att låtsas må bra,
Framför dig.
Det är tur att du inte ser mig så ofta längre,
För att spela teater har jag aldrig varit duktig på..

Med trötta ögon försöker jag ta mig upp,
Men tankar från gårdagens lektion fick mig att tänka,
Kan man vara utbränd från kärleken?
Från det liv man lever?
Och helt plötsligt hade en svår utmaning,
Blivit en omöjlig dröm..

Jag har läst i en tidning att de som sover på sidan är öppna,
Redo att kompromissa med andra,
Kanske det stämmer.
Men jag förstod ändå att det inte funkar så,
Då tidningen hade tänkt sig dig bredvid mig fortfarande..

Jag slår vad att du tog dig upp ur sängen som vanligt,
I vilket fall som helst så skulle du få veta,
Att jag inte kom idag.
För jag var ''sjuk''
Av ett tillstånd jag vill kalla inkapabel saknad..

Med en dyster blick stirrar ju ut över den snöbeklädda världen,
Jag höll om de mjuka dun kudde jag inte tyckte så mycket om.
Med det spelade ingen roll,
Då det var den du jämt sov på..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar