http://www.youtube.com/watch?v=39WiQV7twW0&playnext=1&list=FLage7L2K_I6k
Rummet som stod på glänt,
Har sakta men säkert,
Börjat samla damm.
Och det stora klara fönstret,
Lös inte upp mer efter år 1985.
sakta spelar lite speldosa,
I rummets högra hörn.
Runt omkring ligger det papper,
Texter, brev och kort.
Bortglömda långt innan de försvann.
Mitt på golvets en gång klara glans.
Ligger en gammal bok med trasig rygg,
En dagbok från flickan liten.
Hon som dansade i sidenklänning.
Vit som snön,
Och håret svart som natt.
Väggen håller många hemligheter.
Törnros, nyckel och ram.
En gång ett lyckligt par.
Vita tapeter lös upp en gång.
Nu har de blivit färgade i sepia ton.
Det var tyst,
Enkla toner.
Natten var kylig.
Men inget verkade ändras.
I oändligheten som finns.
Under fönstret.
Ligger en filt.
Sliten,
Efter alla nätter,
De satt,
Under den.
En klocka som en gång stod emot väggen prydligt.
Har nu lagts ner emot marken.
Den var inte trasig,
Den hade bara slutat gå.
För här.
Var det oändligt.
Fick så mycket att berätta.
Om dessa tunna väggar,
Och det nu knarrande golvet.
Förr minnen ligger täta emot varandra.
Ett ett gammalt liv.
Som en gång levdes,
Just här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar