söndag 27 februari 2011




http://open.spotify.com/track/7jqzZyJJLrpkRFYGpkqSK6

Tyngden läggs över bröstet. Varför forsätter du att försöka? Jag är dåsig och förvirrad. Varför förstår du inte? Hostar och harklar. Vart ska du? Spott och vatten. Det är slut! Snön smälter fortfarande emot min hand..

Jag andas svårt med frost i lungorna. Krypande och kråmande. Försöker hitta en utväg, ta mig ut ur den skit jag själv har skapat. Jag är trött på dessa spel förmodar jag. Att dö om och om igen utan att få gameover. Jag kan bara ladda från senaste check point. Som inget har hänt. Det är ovanligt att försöka fly det. Döden. Men ibland känns det bara fel. Vilket fall som helt så vet jag att det kommer snart försvinna, lusten att försöka se vidare. Dagen tar snart slut, vilket gör mig blind igen. För det omkring mig. Kopplingen till verklighet har klippts. Rädslan att tala har kanske försvunnit, eller är det starkare än någonsin? Jag är så osäker. Min röst tystnar. Hjälpen tystnar. Det är bättre så sade jag, med gråten i halsen.

Tröttsam, talar jag de sista lögnerna.
För att slippa dig skrika,
Eller henne ledsen.
Eller han ilsken.
Eller hon förskräckt.
Eller honom fundersam.
Eller mig vetande.
Vad jag mister..
Just nu..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar