http://www.youtube.com/watch?v=a_gSqtmriUI&playnext=1&list=PLB929A95D4F43F616
Inget nytt, inget förväntat. Sjunker ner på golvet. Besviken, ledsen. Precis som förut. Ändå med en viss lättnad i bröstet ser jag upp och ut över korridorens oändliga vidder. Min kropp känns paralyserad, rör sig inte en millimeter. Allt upp till halsen verkar dött, om man inte räknar med lungorna och hjärtat som pumpar. Jag andas svagt, medan hjärtat dunkar hårt. Jag känner för varje pulsslag hur blodet sakta men säkert lämnar kroppen. Smärtan har börjat domna iväg och jag får den här sköna känslan av värme. Precis som om du har varit ute för länge. Och det är lustigt, jag har hört att man ska frysa när man håller på att dö. Sömnen växer inom mig och inom 2 minuter så är ögonen inte öppna längre. Allt jag hör från en ganska lång distans är skrik från folket i min närhet. 1 minut senare somnade jag helt.
någon tar ett stadigt tag om min axel och jag blinkar försiktigt, Korridoren är tänd, men tyst. Mitt blod var borta och jag var hel. Allt detta på ynka 3 sekunder. Till jag märkte henne stå över mig. Tyst så pratar hon till mig. Med henne har hon en klocka. Hon var ganska förtjust i den som jag förstod.
Jag nickade sakta medan hon hjälpte mig upp. Tog min hand och jag följde med. Glömde helt bort allt annat.
Till och med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar