http://open.spotify.com/track/0DdwxsyOk0k8abEQx6Xpxe
Alla sade att det var hemskt,
Att det aldrig skulle gå.
Ett farväl utan tårar,
Ett adjö utan längtan.
Och det stämmer säkert.
Det är nog så rätt det kan bli.
Ändå så går jag sakta ifrån allt.
Ganska fundersam,
Om jag ska gråta eller le.
Däremot gör jag nog inget.
Jag är en tyst individ på Uppsalas gator.
Som ingen lägger märke till,
Och inget att se för den delen heller.
Men händerna i fickorna.
Lunkar jag försiktigt fram.
Och jag tror ändå,
Att jag är ganska glad för din skull.
Att vi glömde det som var vi.
Eller jag som föll i glömska,
Av dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar