http://open.spotify.com/track/1F7lttqNWjneiqv3Y0GbLO
När jag var mindre hade jag ett munspel.
Jag hade den i en allt för stor högerficka.
Den var i silver och guld,
Men även jag visste att det inte var riktigt guld.
Små barn som lekte på skolgården,
Jag satte mig vid utkanten av skogen.
Spelande på mitt gamla instrument.
Utkastad eller bortglömd.
Jag minns inte riktigt själv,
Men jag trivdes i glömska.
Vuxna barn sitter vid datorerna inomhus,
Jag går i kofta och stora byxor utomhus.
De spelar, chattar och ser.
Jag är utanför kall, tillrufsad och levande.
Fält som få andra sätt,
Går jag med huvan halvt över ett fundersamt ansikte.
Tänkande hur långt,
Det egentligen är emellan dig och mig.
Leende,
Drar jag upp ett rostigt litet munspel.
Sätter dem mot fuktiga läppar.
Och spelar en gång till,
För mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar