http://open.spotify.com/track/2cbik6Yf92m0QO49cCilUG

Vet du vad jag menar?
När jag säger att de inte förstår,
Jag ler smått när du svara självklart.
Du är lika bort som dem.
Men det gör inget,
Även om jag är ensammast i Uppsala,
Sverige,
Världen.

Jag må vara annorlunda,
Jag må vara obehaglig.
Men jag trivs bland molnen.
Jag trivs att vara ''One of a kind''
Så vet du vad allt handlar om än?
Klart du inte gör!
du är inte jag.

Jag älskar dig,
Gå vidare,
Gå vidare.

Skratta,
Le.
Du står på egna ben,
Du står med eget hjärta,
Precis,
Som jag.

http://open.spotify.com/track/1aF6jpITT6RzPxrYsZJeIm

Vilotimma,
Mitt egna slags pax.
Från tagaren,
Från verkligheten.
På obestämd tid,
Skall jag vara immun,
Där ingen får röra mig,
Där ingen får ser mig.
En plats där barn får vara barn.
Men jag är inte längre ett barn..

Yttrande,
Skriker ord om saknad.
Skriker ord om kärlek,
Till de som knappt minns hur jag såg ut,
Under huvan jag bar.
Däremot klandrar jag inte,
Jag förväntade mig inget annat,
Än att vara en i mängden..

Långvariga konflikter,
Dunstar bort.
Lika så gör dimman,
Den som låg tätt framför våran väg.
Alla går vidare,
Mot ett mål,
Mot en dröm,
Mot ett liv.
Jag förstår dem..

Inlindade armar,
Inskrivna namn,
Över armar och kropp.
Som en minneslund,
För de jag älskade.
För de jag höll kära,
Eller som rivaler..

Fåtal,
Jag hade små tal.
Av vänner,
Som jag önskade,
Var kvar här,
Hos mig..

http://open.spotify.com/track/39uti5D32fgOnI1ZREL3RS

Om och om igen fortsätter jag snurra,
Med inget annat än mitt hat i en karusell av smärta.
Långsamt glömmer jag och mitt hjärta börjar försvinna,
Och plötsligt ser jag att jag inte kan bryta mig loss.
Jag smiter igenom sprickorna i en mörk evigheten,
Med inget annat än min smärta och min förlamande ångest.
Att berätta för mig vem jag är, vem jag var,
Osäkerhet utvecklar i mitt sinne.
Tills jag inte kan bryta mig loss..

Kanske är det en dröm, kanske inget annat är verkligt,
Men det skulle inte betyda en sak om jag berättade hur jag känner.
Så jag är talar om all smärta, elände inom,
Och jag önskar att jag kunde leva,
Känna något annat än natten.
Du kan berätta för mig vad jag ska göra, du kan berätta för mig var att gå.
Men jag tvivlar på att jag skulle förstå, och mitt hjärta skulle nog aldrig veta,
Om jag gör ett försök blir det inget mer än ett återvändo.
Eftersom allt kommer att förändras, och det hela kommer att blekna till svart..

Kommer imorgon någonsin komma? Kommer jag att förlora det inatt?
Kommer det någonsin bli en plats för den trasiga i ljuset?
Är jag ond? Är jag ledsen? Ska jag stanna eller ska jag gå?
Jag har glömt hur jag ska säga. Har jag någonsin ens vetat?
Kan jag ta ytterligare ett steg? Jag har gjort allt jag kan,
Alla människor som jag ser,
Jag kommer aldrig att förstå.
Om jag hittar ett sätt att ändra, om jag stiger in i ljuset,
Då ska jag aldrig blir samma igen, och det hela kommer att blekna till vitt..


Om jag rör mig ytligare, om jag tar ett steg till.
Skulle allt falla isär, det skulle inte finnas någonting kvar av mig.
Om jag gråter i vinden, om jag gråter om natten,
Kommer det någonsin vara ett sätt? Kommer mitt hjärta att återgå till vitt?
Kan du berätta vem du är? Kan du berätta var jag är?
Jag har glömt hur man ser, jag har glömt om jag kunde,
Om jag öppnade mina ögon, skulle det finnas något att gå tillbaka till?
Eller skulle jag kasta bort allt, och det hela skulle tonas till svart?..

http://open.spotify.com/track/3iPWUaMPLeQDafPty7jbuS


Jag går på droger, jag går på sorg.
Tänker på påhittade drömmar, som jag gav mig själv som ung.
Min hand är inte så stadig, som den en gång var.
Och samma sak när jag ser mig i spegeln.
Är det han jag vill vara?
Är jag verkligen,
Tillräcklig?

Jag kan följa illusioner,
Jag kan fortsätta tro.
På allt som inte är rätt omkring mig,
Men om det är så världen har blivit omkring mig.
Så får jag följa det du gav mig.
Och vara mentalt blind för det framför.
För även jag,
Behöver en plats där jag behövs..

Beskriv mig igen,
Vad ser du egentligen?
hos någon,
Du inte längre känner?
Jag hade nog aldrig drömt,
Om att hålla mig vid liv.
När jag knappt,
Minns vem jag var..

Jag svamlar,
Skriver ord jag knappt förstår längre,
Lägg ifrån dig pappret,
Lägg ifrån dig pennan.
Ta bort möjligheten,
Att beskriva.
Att vara,
Någon som ger svar,
Vad jag egentligen är..

Nu tar det stop,
Nu räcker det.
Nu är det slut,
Hej.

http://open.spotify.com/track/0Qi3ktZBbfBGNT8P2DUxNF

At 20:31 someone answered a prayer, and made it worth living.


Tänker,
Funderar.
Mycket,
På allt.
Hörs jag?
Syns jag?
knappt?

Men ibland,
Finns det nog strimmor av ljus,
Som gör att jag ler,
Bakom alla masker,
bakom lögnerna och uppoffringarna.
Jag må vara svag,
Men jag har försökt,
Dessa år.
I alla fall..

Anonym eller inte,
Någon läser,
Någon ser,
Någon vill.
Veta av mina ord och tankar,
För den ser sig själv,
I mina ord.
I mina tankar,
I mig.

Det är inte mycket jag kan göra längre,
Än säga tack,
För stöd,
För att jag får möjligheten,
Att få finnas,
Ett tag till.

Tack.

http://open.spotify.com/track/78LFOFA5tYLVSKNeh0Z0PD

I want to forget,
Discard that illusion.
Who want to be stuck in broken memories,
Of a shattered past?
My mind is in ruins,
Everything lays still to oblivion.
But,
Somewhere,
I want to believe that I still remeber,
My wondeland as it was..

Up in the skies,
Around the clouds,
Around the skies city of the cards.
Around my fortress,
Of friends and tea parties.
I want to believe,
In sacred memories.
Of who I where..

http://open.spotify.com/track/4ZDNv93drlKffgWdExEXDS

Svag, sjuk och svår åtkomlig.
Darrande läpp och vassa gaddar.
Borde varit förlorad vid nu,
Tre steg från hysteri.

Blickande ögon glänser av påtårs gråt.
Naglar trycks emot hud, emot sorg.
Luften är tung och otagbar, näst intill giftig.
Förtvivlad i tårgas.

Skakiga ben, fallande kropp.
Sovande armar, nacken emot marken.
Ilande smärta skriker.
Hjärtat vrider.

Allt försvinner inte längre.
Som om avloppet är täppt,
Av misstag och glasskärvor.
Bruten vilja, ger svaga idéer.
Svaga idéer, ger bruten själ.
Förlorad.

http://open.spotify.com/track/02WEzibf7f0l2GbtjE6nHe

Sneglar mot andra sidan rummet,
I hopp att du skulle sitta där emot mig.
Men jag har aldrig haft tur,
Och nu är det för sent att ångra sig.
Ilska, ned stämd eller bestämd.
Välj själv..

http://open.spotify.com/track/4ZDNv93drlKffgWdExEXDS

Knäsvag,
Jag vill lägga mig emot marken.
Ge upp,
Då kroppen värker och ger med.
Förlorar,
Allt vett och tankarna stängs av.
Ger upp,
Vill skrika rakt ut,
Men inte en ända ton,
Lämnar mina läppar..

Jag vill återgå,
Till det jag en gång var.
Men det känns näst intill omöjligt,
När jag ser ner emot mina såra händer.
Mina ärriga armar.
Och mina krossade revben.
Och tårade ögon..

Dagen flyter sakta på,
Natten är längre,
Jag är ensam.
Som om allt spelades förbi mig,
Jag har ingen plats att gå,
Att återfå.
Jag kan inte längre stå.
Inte på måfå,
Låt mig nå,
Slutet..

http://open.spotify.com/track/5ZJeSjLZR7gomaARQaa7Zv

For some time now,
I have keept it all inside.
But these thought,
They start be unbearable.
Still I wonder,
What did go wrong exactly?

Everything I see,
Is the happy thoughts of you and me.
But still, something was missing,
And everything left me alone.
The sun tries to keep me at bay,
But without an embrace,
Without a single trace.
I'm lost..

Like someone planted a nightmare inside my mind,
Ticking,
Away the time I could have with you.
Then thoughts of justice is gone,
Everyone just thinks about vengeance.

This keep me up at night,
And it scares me.
To think we would be able.
To see each other again.
Just,
We never wanted.

It scares me.
To think,
The is a missing piece.
Inside of my grasp..

http://open.spotify.com/track/63mkh4yABneHUVhvLCtGau



Ytterst små misstag,
Greppar tag om det lilla jag har.
Men tystnaden består,
För vem hade velat förstå.
Vad som egentligen händer,
Bakom dessa två blåa ögon?

Undviker komplimanger,
Undviker skuldkänslor.
Undviker det jag kunde bli.

Jag har timmar kvar,
Av fängelseskap och hat.
Inom mig, emot mig.
Skuldkänslor tränger och skrämmer,
Det jag var en gång.

Jag tror nog ingen förstår,
Hur det är att vara så långt ifrån,
Utan att faktiskt kunna göra något.
Att ge upp på sig själv,
För att jag misslyckades att vara hos dig.

Nej, ingen förstår.
Att känna sig så tom,
Att inte få vara någon längre,
Utan talan.
Utan talan..
Bakom dessa blåa ögon..

http://open.spotify.com/track/2vA7kqr5BSEC5esLdGAfMT


I think I lost this fight, sorry..

http://open.spotify.com/track/7xaloDWpAWcMTi0HPSttYO

Det tar hårt, att ljuga inför dig.
Men jag har lovat mig själv,
Att inte längre skada det som finns,
Kvar inom dig.
Inte heller slita upp de gamla såren,
Jag en gång tog emot av världen.

Jag skrattar och ler,
Visar en stark känsla av lycka inför dem.
Jag får hålla händer jag drömt om.
Och med styrkan av omgivningen,
Tar jag saken i egna händer.
Jag kysser dig, gång på gång.
För att se, om det verkligen är sant.

Natten är lång, och jag tänker för mycket,
Både på dagar efter, och framtiden.
Som jag egentligen vill dela med dig.
Så tillfällen, som att bara få känna din ärrade hud.
Under mina fingrar, eller din famn i min.
Det känns ganska sjukt, hur lika vi egentligen är.

Du vet väl, att jag hade aldrig blivit den jag är idag,
Utan dig egentligen.
Jag får mina sammanbrott och konstiga humör svängningar.
Men det mesta går att lindra, bota i närheten av dig.
Jag skulle nog aldrig blivit en färglös påfågel,
Om jag aldrig fick träffa dig först.
Jag önskade bara att jag kunde,
Jag få vara med dig en stund till..
För allt känns så bättre,
När du är nära..