http://open.spotify.com/track/6R9nzNTaG1t1nOr2vZnMJj
himlen lyser upp,
Bakom träden långt bort,
Blixtarna slår ner,
Men himlavalvet är tyst.
Inget muller,
Inget alls.
Mitt ute på gatan står jag och ser emot skyn.
Väntande på regnet.
Det öser ner,
Mina kläder blir genomsura på få sekunder.
Jag känner mig ett aning levande.
När allt brakar los.
Och jag får äntligen,
Skölja av alla sorger,
Alla tunga meningar.
Som växt fast på kroppens skrovliga yta.
Ihärdigt,
Frusen står jag kvar.
Regnet döljer allt jag visar.
Det känns skönt att få visa det jag känner,
Inför modernatur.
Mina läppar darrar,
Och mitt hår ligger fastklibbat emot mitt ansikte.
En aning mer död,
Men så fan mer levande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar