http://www.youtube.com/watch?v=5rwlxwj8rv8
Den tiden som var, eller är kommer inte ändras.
Under åren blir man visare, Mer mottaglig.
Acceptabel, tar åt sig mindre av det som sägs.
Man har skaffat ett förstånd att förstå.
Att man inte ska lyssna på allt som slängs emot en.
Eller så har vi bara lärt oss att vända andra kinden till.
Även om det svider?
Fader tid, han var aldrig på min sida.
Han stod alltid bakom ryggen.
Dold, bakom det dunkla och dystra barndomen.
Inte heller hade jag tänkt dra upp dramatiska visor från ung ålder.
Men det kan vara skönt att veta, du var inte den enda.
Men nu så långt senare, börjar man förstå.
Att även det roliga har sitt slut.
I det fallet, så är livet det jag håller kärt.
Därmed det som skall lämnas.
Inte att det skadar mig, Man lär sig.
Ja, acceptera den kalla värld vi lever i.
Även om jag skulle vilja framföra den som magiskt vacker.
Men det är den inte.
Om du själv inte väljer den att vara det förstås.
På väg, mot gamla lyster.
Mot äldre stjärnor.
Det är något jag önskade mig.
Precis så som att jag önskade att jag förstod, varför folk försvann när jag var mindre.
Lite så är viljan,
Men en fågel fenix ställer sig inte från elden.
Utan askan efter bedrövelsen.
Och även jag, är mänsklig ibland.
Förlåt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar