http://open.spotify.com/track/0diOyFvuyABK7Nuksujc4p
Det känns som om allt,
Ville cirkulera runt mitt huvud.
Förvirra mig,
En aning för mycket.
För även jag,
Har svårt att urskilja,
Verklighet och dröm.
Och ibland vill jag tro,
På ord och händelser.
Som om de var menade,
Som att någon såg över mig.
Men jag måste missta,
Det är fortfarande ett förgånget.
Jag inte kan göra något emot..
Men när jag var liten,
Var jag den perfekte pojken.
Utan brister.
Men som växte upp till att bli någon,
Som han kanske inte hade varit,
Förut..
Sucka djupt,
Tung andning.
Dyster blick,
Och komplett borta från samvetet.
Så ville folk se mig.
Även psykologen visste inte,
Det så kallade fel.
På mig.
Men det gör nog inget egentligen,
Jag är ganska glad.
Att få vara någon,
I huvudtaget.
Ja..
Det är jag nog...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar