http://open.spotify.com/track/1iKSfOIGfrZ2nFNIUMcYLw
Jag förstår mig inte riktigt på det,
De där få ögonblicken det tar.
Innan orden uppfattas och huvudet går sönder.
De där hundradelarna,
Innan ögonen spänner upp sig,
Och hjärnans impulser förstår.
Att du är borta.
Det är sjukt läskigt,
Att inte kunna ha kontroll,
Över känslor.
Över mig.
Men jobbigare,
Att inte kunna höra din röst längre.
För vart tog du vägen?
Egentligen..
Jag vill än idag gråta ibland,
Bara för att jag vet att smärtan,
Ligger kvar.
Ett minne från det,
Som en gång var.
Men hur fan,
Hade de tänkt,
Att jag skulle kunna leva,
Utan dig egentligen?
Det är helt ofattbart!
Sjukt!
Att leva.
Utan livet..
Alla dessa gånger,
Jag har sätt allt dö.
Du vet hur mycket jag lider,
Hur mycket jag ville ge upp.
Du kunde se det,
Inom mina ögon.
För det här,
Är knappt värt längre,
Inte utan dig..
Jag förstår mig inte på,
Den här tomheten,
Jag har..
Jag vill inte se,
Hur ensam,
Jag egentligen,
Är..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar