Cry of Fear Soundtrack - Brandon 2

Osäkerhet,
Meninglöst,
Förödelse,
Ensamhet.

Allt jag en gång har gått igenom,
Är för de simpla orden.
Någon annan har placerat inom mitt huvud.
Och långsamt förgörs det lilla vettet jag har kvar.
Som om världen börjar bli galen.
Men egentligen är det nog bara jag..

Strävan,
Förakt,
Desperation,
Försöket.

Men som så många gånger om,
Så känns det inte som jag kan,
Jag får inte ge upp nu.
När allt kommer till det sista stråt,
Står jag rakryggad,
Även om jag är rädd..

Så småningom,
Kommer min kropp ge upp.
För allt jag kämpar för,
Men vad mer kan jag göra?
Än att falla i glömska,
I dessa oroliga tider.
Och felaktiga svar.

Jag skulle vilja gråta av fruktan,
Men jag vet knappt längre.
Vem jag är,
Eller vad jag gör.

Studio 99 – Californication

Jag visar mig öppet,
Visar mig hel.
Och jag går de gator,
Som om inget kan gå fel.

Jag glömmer bort mig själv.
Vilse i ett nytt ljus,
Helt okänt för mig.
Stäng ut allt brus.

Hjärtat pulserar snabbt,
Tron förföljs av svek.
Förfallodag.
Huden kall och gråblek.

Jag är ensam,
Det är något jag tror.
Det är något jag vet,
Fan vad jag svor.

Att tro på sig själv,
Är inget jag kunde.
kroppen bevisar det.
Med mina ärr, det sjunde.

Jag svamlar,
inga riktiga ord.
Förlåt mig,
Så jävla tillgjord..


 


 

 Lifehouse – From Where You Are

En värld som är så tom.
Frihet är simpel att finna.
Och känslor är enkla att förstå.
Och ensamheten,
Finns inom oss.
Alla.

Svaga leende ges ut,
Till dem som behöver.
Även om de kanske inte hjälper,
Så kanske de gör dig starkare.
Eller så måste jag,
För att själv kunna le.
Melankoliskt.

Precis som styrkan lämnar den äldre.
Tas krafterna bort från ett vekt minne.
Trött i kroppen, i själen.
Och man vill luta sig bakåt.
Och vara precis det fri.
Jag är igen.

Ögon blickar ut på öppna fällt.
Så snabbt jag tar mig fram,
Och synen hänger inte med,
Vad som egentligen händer.
Men jag är nöjd,
Ändå.

Jag skrattar ibland,
Utan att mena det.
Enbart för att förstå,
Jag lever än.
även om jag är svag.

Jag är nöjd..

Kwoon – Great Escape

Det enklaste ord,
Faller så svårt på tungan.
Och det är svårare att förklara,
Det som man så gärna vill berätta.
(Ge oss en chans)

Nostalgi,
Önskan om hopp.
Att synas för den jag är.
Den du vill vara inför mig.
(Ta ett språng)

En vilja att se,
Något som är så ovant.
Men ändå så nära till hjärtat.
En känsla jag nog har saknat.
(Låt det blomma)

En mening,
Får allt att falla i obalans.
Allt får en mening att försöka.
Och det är otroligt att du känner så.
(jag tror på dig)

En känsla,
Som jag kan få att gro.
Igen efter ett sådant långt tag.
Och förhoppningsvis hålla vid liv.
(förälskelse)

 The Cranberries – Zombie

Morgondagen gryr,
Precis så som så många,
Innan.

Och jag står kall och frusen.
Stolt att kalla mig envis.
För något,
Som inte ens tillhör mig.
än.

Krampaktigt, 
Håller jag om hjärtat.
Det dunkar hårt,
Och snabbt.
Till musiken som spelas.
Tätt intill mina öron.
igen.

Ordlös,
Och stillsam är de omkring mig.
Raseri, och hat.
Emot den enda.
Som inte hör.
nu.

Tunga steg.
Emot oklart mål.
Tas när allt tystnar.
Och jag lägger inte märke,
Till nationen som dödar.

Jag höjer mina tankar,
Och sänker världens..

 

Sleeping In Gethsemane – Post Hoc Ergo Propter Hoc

Hej samvete.
Du dödar mig långsamt, du vet det va?
du vet samvete, jag mår nog bättre.
Utan dig.

Hej ilska.
Du matar mig, långsamt.
För att bli något,
Jag inte är.

Hej tvivel.
Varför ser du ner på mig?
Jag är inte tillräckligt,
Enligt dig.

Hej glädje.
Vart tog du vägen?
Egentligen så saknar jag dig,
Lite grann.

Hej rädsla.
Du förgiftar mig,
Med svarta lögner.
Varför?

Hej frustration.
Vi känner varandra bäst,
Så som inga andra ser.
Eller hur?

Hej ambivalens.
Varför sätter du mig,
Emot svart och vitt?
egentligen?

Hej lust.
Ibland önskar jag,
Att jag kunde se dig.
Igen.

Hej ångest.
du är alltid med mig.
Varför håller du mig vaken,
hela tiden?

Sunlight Ascending – (Fall) Old Friends Part Ways

Kräsen, förlorad, fobi.
Hat, ångest, empati.
Sårad, nedtryckt, bedrägeri! 

En demon har tagit grepp.
Om allt som kokar över.
Jag är blir helt jävla knäpp.

River, klöser, flår.
Skrik, mummel, blodspår.
Ilska, nederlag, skärsår.

Att jag aldrig förstod,
Du ville bli av med mig,
Jag hade nog inte hjärta eller mod.

Våld, tårar, slag.
svag, skygg, andetag.
Tvång, vändning, vag.

Du har skapat ett monster,
Jag vill inte se dig längre,
Jag kan inga fler konster..

 

 Poets Of The Fall – Sleep

Viljan till att lägga sig ner en stund,
Att få stänga ögonen,
Bemöta natten och en ny morgon.
Utan att vakna,
Kallsvettig och kippades efter luft.

Så småningom så tar morgonen sitt byte.
Utan att man märker av det.
Verkligheten tar emot,
Medan drömmar dödar en långsamt.

Insomnia,
Dränks utan att det märks.
Får inte släcka det lilla ljus,
Inom.
För i den här takten,
Faller man bakom.
Bakom allt och alla.

Kroppen skakar,
Av kyla,
Även om man bränns,
Inombords.
och huvudet dunkar.
Låt han lägga sig ner.

För nu,
Har han förlorat allt.
Till en sjukdom.
Som kanske inte ens finns.
För han ljuger.
För sig själv.
Han är falsk..

Clem Leek – Mystery Moor


Life is given,
After death takes his toll.
Slowly,
Time deceased to exist.
And words turn so cold,
Against a hollow truth.

A simple embrace,
Of loneliness.
Will turn every person.
In to remembrance.

Like a shadow,
Lurking in the past.
Of someone yet to know.
No smiles can be made,
When watching those painfull eyes.

I'm going to die,
Without knowing it.

 

kous – Layering Human Shadows feat. ef

Frusen,
Kvarlämnad, (kvarglömd?)
Huvudet skakar,
Men funderingar.
Av hjärtats hårda slag.
vem är du?

Fel placerad, (med flit?)
Jag letar efter information,
Som aldrig existerade.
Vad gör hon/jag?
Här egentligen?
syns vi?

missförståelse, (döende?)
Jag är rädd för vem du är,
Eller vem jag är framför dig.
är vi säkra,
att skuggor är ofarliga?

Förstå mig inte fel, (hjälp oss)
Lämna mig inte utanför,
För vi överlappar varandra,
Vi tar hand,
Om varandra.

När vi faller,
Igen..

 

Blue Foundation – Evo

Dear diary.

Today,

 I got beaten by myself.

http://www.youtube.com/watch?v=0KsePLeLn0U&feature=like-suggest&list=UL

Vid vissa tillfällen är det okej att låta gå.
Det är inget mer än rätt att släppa taget.
Och få försöka om igen.
På någon annan plats,
Någon annan tid.
Ingen har rätten att klandra dig,
Att försöka se det bästa i ditt beslut.
Förutom du själv.

Och så småningom,
Kommer du kunna se solnedgången,
Precis som den för så många år sedan.
Och du kommer kunna le,
Mot dig själv.
Om det är din önskan.

För det som en gång var inget mer än ett spel,
Kan lika gärna vara din framtid.
Om du nu så vilja.
Och jag vet mycket väl,
Att vi släpper inte taget om sanningen.
När vi ser den framför oss. 

Än idag,
Kanske vi lever i ett minne.
Eller ett som inte skapats än.
Men det är speciellt..

Glömma det som en gång var,
Samtidigt som man måste minnas det..

Blue Foundation – Little By Little

Nätterna passerar utan att jag riktigt förstår det.
När du kommer till ett viss stadium av livet,
Får du en annan slags medvetande.
Och jag tror det är olika, beroende på hur man lever.
Lever det livet man har fått.

En gång var jag beundrad för min förståelse,
För mina funderingar som inte riktigt tar slut.
Men jag har nog kommit till det stadiet,
Där jag inte längre kan se hur andra tänker.
Eller att mina tankar går ett steg för långt.
Och sakta krossas
Krossas det jag en gång byggde upp.

Min ådror har blivit tydligare.
Fingrarna verkar ha fått ett eget liv av en spindel.
Synen har för dimmats och jag ser i sepia ton. 
Och för att blockera ut det jag har inom mig.
Stänger jag av det som är jag.
Lite i taget.

Ärr verkar synas bättre,
Antingen för att de ökar eller för att jag börjar bli blekare.
Förhållanden börjar sakta avta,
Av eget val eller för att jag inte har orken att se?
Något förlorar jag i alla fall,
Hjälplös att få tillbaka det.

Jag tvekar inte längre,
Jag förstår ändå.
Hur svag en människa kan bli,
I sin egna närvaro.
Däremot är jag inte tillräcklig för att erkänna.
Att jag önskar hjälp.

 God Is An Astronaut – New Years End

Hjärtstillestånd.
Pumpa, pumpa.
Låt det cirkulera.
Ge inte upp nu, inte här.
Visa dig stark,
Stark nog att se morgondagen..

Artificiella leenden.
Förfalskade tillstånd,
Om lycka och diskreta slut.
Hör han henne än?
har hans kalla kropp rört sig?
Känner hon pulsen än?
Ger han upp?..

Trångsint,
Förstår han inte?
varför vaknar han inte?
Trots det så försöker,
Nog även den bortgångne..

Relativt,
Fåfäng.
Tragisk.
Önskan.
Adjö.

 Blue Foundation – Bonfires

Mår vi egentligen bra?
för vem kan frivilligt plocka upp det som lämnats bakom?
Hur skulle en människa så skör,
Kunna visa sig vara någon eller något,
När han inte ens kan ta sig igenom de tidtagna dagarna?

Revolutions dag närmare sig.
Förfärligt att stå ensam i mängden,
Av den röda dräpande hjärtats dag.
Som om man knappt se någon i ögon,
Utan att få känslan av att man gör fel.

Sen har jag också hört,
En flicka och pojken kan vara vänner.
Men förr eller senare faller de för varandra,
Kanske tillfälligt,
Kanske vid fel tid,
Kanske för sent,
Kanske för alltid.

Tunga ord,
För en sådan skör skara meningar.
Men jag har aldrig varit duktig,
Duktig med ord och meningar.
Knappt med känslor.

Men varför skulle du tro mig?.

 As Cities Burn – The Widow

ok
så jag kommer inte ihåg hur man skriver,
poesi eftersom det är vackert.
och det är det sista jag känner..
och jag kan inte skriva historier,
eftersom allt händer är om mig.
fast jag har glömt hur man lever,
och ännu,
Så tror jag nog att mitt hjärta har stannat.
Men samtidig kan jag inte sluta andas,
antingen..

 My Dying Bride – Roads


As the day come to an end, the darkness is sure to follow.
And everything sweeps away with the simple word of death.
Niether do I understand or believe  these kind of feeling.
Even if they may be the closes to the heart..

The world outside is freezing, leaving nothing for mercy.
Surviving the constant fear, fear of regrets, emptiness and stress.
Without a voice to speak, without a the ear to hear.
I'm cornered..

And as it all ends for the day, it's all forgotten.
Erasing form the mind.
Leaving nothing behind..

Rivulets – Sheep Among Wolves

Naturligt, människa söker efter människa.
De flesta letar efter en värme, som allt för få finner.
Sträcker ut armen in i en folk grupp, i hopp att fiska upp någon lik en själv.
Och hur vet man, att det är den man söker när det är en främling från start?
Sömnlösa nätter, utan ett motiv, utan en tanke om de som man inte finner.

Natten förblir, medan kylan avtar i månens och lyktornas sken.
Med funderande steg tar sig kroppen framåt i allt för kända områden.
Lust att le för saker som är så oklara, men viljan att förstå är starkare.
Som om hjärnan vill vinna mot det svagt slående hjärtat.

Anledningar till konflikter, de finns inte längre.
inte heller meningar till att tala till de man önskar.
Världen är så stillastående, de stunderna när man inte är någon.
Precis som att det känns som vi är de enda kvar på jorden.

Det var ett tag sen jag var som tom i huvudet, och mitt hjärta så fullt.  
Inte på kärlek, men ro kanske?
samtidigt som dagarna är det samma som de alltid har varit.
Så finner jag dem, en aning mer avlägsna..

 Kyte – Like She Said

Det kan ta tid att förstå,
Ännu längre tid att faktiskt se.
Vart man hör hemma,
Vem man egentligen är.
Hur alla ser dig,
Och hur du ser alla.

Så småningom dras alla band till ett slut.
Du är nog ett av dem.
Det tar tid att se,
Men någon gång lär man sig,
Du var aldrig lik mig.
På något sätt.
Och det jobbiga är,
Att berätta för dig,
Utan att du missförstår.

Kan knappt se dig i ögonen,
Du är knappt samma,
När jag vidrör dig.
Din röst så låg,
Jag hör dig inte längre.
Och du undrar inte längre,
Hur jag må eller vem jag är.

Spegeln avslöjar mitt tvivel.
Och du förstår inte när jag säger,
Jag klarar mig utan dig.
Precis som du alltid gjort.
Innan jag blickar bort från din syn.

 Hybrid – Finished Symphony - Deadmau5 Remix

En gammal saga som alla känner igen,
Försöker skapa nytt liv,
I det som en gång var dött.
Letar efter ord som var borta,
Eller aldrig ens fanns.
Jag har inte tid att tro på dig,
Hon eller han.
Jag har inte tid.
Att vara,
Barn, ungdom, vuxen, vän, bror, partner.

Ett intyg om opålitlig kropp.
Om sönderrostade ben inom en allt för blodig kropp.
Ben knäcks och kemikalier blandas.
På det mest idiotiska sätt jag har varit med om.
Allt faller isär,
Utan att det går att laga,
Av trådar och nerver.
Jag är nog körd.

Min hörsel är tagen.
Jag är döv och jag förstår inget längre,
Min syn blir nog tagen snart med.
I en kaotisk värld,
Som är lite för sned,
För att jag ska kunna stå upp.

Jag har inte tid att vara mänsklig,
Eller ens verklig.
När du frågar mig,
Hur jag mår.
Så finns det inget annat svar,
Än bra.

 Dye – Fantasy

Så småningom släpper trösten,
Och även de står ensamma.
Inför en värld utan stop.
Var för sig försöker vi nog leva,
Ungefär som önskar,
En dag kanske alla kan vara glada,
Medel måttligt lyckliga.
Men en slags frihet.
Hängande lätt över axlarna.

Jag önskar för en frihet,
En frihet att tänka,
 Där jag får vara jag,
Utan att hon bredvid ser ner.
På den jag är och var.
Eller blir.

Men framförallt,
Önskar jag,
Att jag kunde acceptera.
Den enda som kommer finnas kvar.
Bland medians lögner,
Och världens besvikelser,.