lördag 25 februari 2012


 The Cranberries – Zombie

Morgondagen gryr,
Precis så som så många,
Innan.

Och jag står kall och frusen.
Stolt att kalla mig envis.
För något,
Som inte ens tillhör mig.
än.

Krampaktigt, 
Håller jag om hjärtat.
Det dunkar hårt,
Och snabbt.
Till musiken som spelas.
Tätt intill mina öron.
igen.

Ordlös,
Och stillsam är de omkring mig.
Raseri, och hat.
Emot den enda.
Som inte hör.
nu.

Tunga steg.
Emot oklart mål.
Tas när allt tystnar.
Och jag lägger inte märke,
Till nationen som dödar.

Jag höjer mina tankar,
Och sänker världens..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar