torsdag 2 februari 2012



 Dye – Fantasy

Så småningom släpper trösten,
Och även de står ensamma.
Inför en värld utan stop.
Var för sig försöker vi nog leva,
Ungefär som önskar,
En dag kanske alla kan vara glada,
Medel måttligt lyckliga.
Men en slags frihet.
Hängande lätt över axlarna.

Jag önskar för en frihet,
En frihet att tänka,
 Där jag får vara jag,
Utan att hon bredvid ser ner.
På den jag är och var.
Eller blir.

Men framförallt,
Önskar jag,
Att jag kunde acceptera.
Den enda som kommer finnas kvar.
Bland medians lögner,
Och världens besvikelser,.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar