torsdag 9 februari 2012



Rivulets – Sheep Among Wolves

Naturligt, människa söker efter människa.
De flesta letar efter en värme, som allt för få finner.
Sträcker ut armen in i en folk grupp, i hopp att fiska upp någon lik en själv.
Och hur vet man, att det är den man söker när det är en främling från start?
Sömnlösa nätter, utan ett motiv, utan en tanke om de som man inte finner.

Natten förblir, medan kylan avtar i månens och lyktornas sken.
Med funderande steg tar sig kroppen framåt i allt för kända områden.
Lust att le för saker som är så oklara, men viljan att förstå är starkare.
Som om hjärnan vill vinna mot det svagt slående hjärtat.

Anledningar till konflikter, de finns inte längre.
inte heller meningar till att tala till de man önskar.
Världen är så stillastående, de stunderna när man inte är någon.
Precis som att det känns som vi är de enda kvar på jorden.

Det var ett tag sen jag var som tom i huvudet, och mitt hjärta så fullt.  
Inte på kärlek, men ro kanske?
samtidigt som dagarna är det samma som de alltid har varit.
Så finner jag dem, en aning mer avlägsna..




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar