tisdag 16 april 2013




Människor, 
Så opålitliga.
Så fruktansvärt giriga.
Så själviska.
Så himla farliga.
Men jag  står mitt bland dem. 
Som trycker ner mig i smutsen.
Och jag vägrar släppa taget. 
Om de som stod mig nära.

Så jag lär mig själv, 
Att vara den ända sanna vän.
Jag behöver. 
Då jag tror det är hälsosamt att vara ensam,
För i din ensamhet får du känna.
Känna känslan att inte bli definierad av en like. 

Det är tragiskt,
Det är sorgligt.
Att behöva se de runt mig.
Som har förlorat ögonen.
från mig.

Människor,
Patetiska varelser.
Om du frågar mig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar