Vi bygger upp murar runt oss,
Skyddande från allt som skadar oss utifrån.
Och sakta med säkert,
Spricker alla känslor vi en gång har känt.
De starka färgerna från hösten viker sig sakta.
Allt omkring oss blir kallt och dött.
Mina läppar är torra,
Och huden min är blek.
Det som en gång levde,
Tar sina sista andetag.
Allt ändras,
Så länge jag tar en annan väg.
Som kärlek ger värme,
Så bildar kylan omkring mig hat.
Frustration och ilska,
Sliter, slår och skriker.
De en gång lekfulla ögonen,
Är nu bara fyllda med hat.
När de ser in i spegelbilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar