söndag 6 oktober 2013


Ett sista leende emot ett sista farväl.
Innan dörren stängdes till en värld,
Som menade allt en gång i tiden.

Helt plötsligt känns varje minut, varje timme så seg.
Tyngden över kroppen släpper inte,
Och jag orkar knappt bära det som en gång var.

Minnen så klara, foton över rum och vägg.
Tapeter av sorg, av lycka och kärlek.
Kemikalier jag inte förstår.

Men vi vet innerst inne, att tiden var kommen.
Att äntligen släppa varandras händer.
Och omfamna det gångna.

Läppar bemöts,
Och lyckan stiger i kroppen.
När ett sista leende ses emot ett sista farväl.


  


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar