måndag 18 november 2013


Gamla foton och gamla texter.
Från en barndom jag knappt minns.
Tiden rinner fortare än vad vi kan förstå.
Att hitta det man en gång kände,
Det är så svårt att tänka sig att det var jag en gång i tiden.
Och hur lycklig jag egentligen var.

Brev om kärlek, om godtrogenhet och vem man egentligen var.
Ideal om hur den perfekta människan var skapad.
Att det var så simpelt, en avbildning av dig.
Då man kämpade till den sista droppen blod,
Som pumpade runt i mina ådror.
Att maskindrivet hjärta,
Var sig du hade nyckeln till.

När man var älskad, så betydde inget annat något mer.
Att verkligen kunna se in i dina ögon och förstå.
Jag är något mer än en vanlig människa.
Jag var din.

Jag var så naiv, så lättlurad.
Samtidigt så stark.
Att överleva ensamheten, i ett lyckligt förhållande.
Nu när jag ser tillbaka över våra minnen,
Så tror jag vi äntligen kan släppa taget.

Gamla bilder jag en gång gjorde,
Jag minns den lycka du gav från sådana gåvor.
Låt mig ge dig en sista bild.
Från din andra halva. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar