tisdag 27 januari 2015


Älskling, får jag kalla dig det?
Gånget år och vilja du gett mig är oändligt stark.
Bättre än någon medicin eller dropp i min arm.
Dock så gör du mig så bitter, 
Bitter med en smak av sötma.

Du gav mitt mekaniska hjärta en anledning att pumpa.
Slå de tappra hammarslagen mot det som var en förgäves strid.
Men jag lever, jag kämpar mot det omotståndliga. 
Ja, du mitt hjärta.
Du som tog mig med storm.

Nu..
Nu känns det som jag går miste.
Mina ögon ser ej mot skyn längre.
Och gamla sår läker ej.
Fickan i askan.
Varför får jag inte uppstå med dig?

Jag förlorar din hand.
Mitt sinne och vilja.
Och det som jag hade som min värsta mardröm.
Berövade mig av mitt samvete.

Flicka med rosen kinder.
Lämna mig inte..   


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar