Jag önskar tystnad,
Men jag har redan spräckt verkligheten.
Jag önskar en chans.
Men skärvorna av drömmar har skurit mig.
Långt och djupt.
Jag återupplever minnen.
Om min egna bortgång.
Om och om igen.
För kan du se mig,
om fem år?
Jag känner mig hjälplös,
Vek för att inte kunna rädda det jag håller kärt.
Men någon gång måste jag förstå,
Att jag har aldrig varit stark,
Egentligen.
Jag sjunker i mina egna tårar och mitt eget blod.
Jag dränker mitt hopp,
Och krossar mitt hjärta.
Jag mördar min vilja,
Och begraver min önskan.
Jag är hjälplös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar